I wanna b a red head

Gaaah än en gång så börjar det klia i fingertopparna när jag tänker på att färga mitt hår rött...
Den här gången var det Debra Messing som fick mig att vela bli röd hårig... När jag frågar vad mamma tycker om den iden så tar hon mig inte på allvar och klagar över att jag bara skulle bli ännu blekare (alltså krit vit) att se ut. Men va fan spelar det egentligen fö roll om man är blek eller solkysst? Jag menar, jag blir anyway ALDRIG brun. Om jag är ute i solen och visar mig så bränner jag mig efter ett par minuter, t.ex: när vi hade rast i skolan så satt vi utomhus och jag brände mig under de få minutrarna! Pluss att ag är ju egentligen lite rödhårig från början och jag har gröna ögon, precis som min farmor. So what´s stopping ya? Jag är rädd att det kommer att se förjävligt ut och att jag ångrar mig. Men vem va det som sa: "Never regret anything you do, 'cuz in the end it makes who you are."
Så nu är jag på vippen att färga mitt hår, igen. Men det får vänta tills hösten eller när jag kommer hem från usa:t.
:D



Dessutom är jag väldigt nyfiken på det nya skumma sättet att färga håret med, men detta får nog frissan ta tag i eftersom jag har vait med om för många misslyckade färgningar. X)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback